G: GT filosoferar om omständigheter och syn på livet (dag 4)

Följande text handlar om mina funderingar och är kanske för personligt att blogga om, men jag ville ändå dela med mig av följande.




Jag funderade på det här med vad man väljer att göra i livet och vad man väljer att göra på grund av de yttre omständigheterna. Likväl vad man väljer att inte göra på grund av de yttre omständigheterna.

 

Nu befinner jag mig i en storstad som Barcelona. En stad som jag trodde skulle hjälpa mig att utveckla vissa sidor hos mig själv, en stad som skulle inspirera mig till att fortsätta måla och detta med större visioner och idéer än tidigare. Jag skulle känna storstadens puls vibrera och åter bli lockad att gå ut på nattklubbar (något som jag gjorde var varannan helg innan jag träffade Linus och nu inte gör alls). Jag skulle vara först i kön för att få se Barcelona spela på hemmaplan, så att jag kunde uppleva den mäktiga känslan av ett nästintill fullsatt Camp Nou med passionerade supportrar och ett fotbollslag som tillhör den absoluta toppen. Jag skulle aldrig vara uttråkad

 

Men ändå, nu efter 5 dagar i Barcelona, så sitter jag här och är samma gamla jag. Jag har inte rört penslarna jag tog med mig, jag har inte ens funderat på att besöka en nattklubb eller ens en bar för den delen, jag har inte kollat upp vilka FC Barcelona kommer att spela mot den närmaste tiden på hemmaplan och dess biljettpriser, jag har flera gånger funderat på vad jag ska hitta på för att jag är uttråkad och ändå inte gjort någonting åt saken. Nej, jag har inte gjort någonting av det!!

 

Nu ska jag vara väldigt tacksam att jag skriver denna text efter 5 dagar i Barcelona och inte efter 5 månader. Men det får mig också att inse att saker förändras inte så snabbt som man tror. Speciellt inte ens eget beteendemönster och ens eget tankemönster. För att man ska förändras krävs det att man agerar, för med endast tankar kommer man inte långt. Man måste göra sitt yttersta för att ta till vara på varje dag! Annars finns det risk för att jag i april när jag väl är hemma i Sverige igen, frågar mig själv varför jag inte tog tillvara på tiden bättre. Men då är det försent! I alla fall för resan till Barcelona 2011-2012.

 

Så från och med nu, ska jag göra mitt yttersta för att uppleva det som finns runt omkring. Inte bara springa framåt för att nå mitt mål, utan njuta av vägen dit. För utan närvaro och njutning skapar och upplever man med hjärnans logik och det är inte mitt sanna jag. Mitt sanna jag inte bara ser saker och analyserar dem med tankar såsom: Det här var ju vackert! Mitt sanna jag ser saker, vilket väcker positiva känslor i kroppen. Känslor som man inte kan sätta ord på och DÅ...först DÅ vet jag att jag upplever världen utanför mitt inre på riktigt!

 

LÄNGE LEVE LIVET!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0